Efter bygget av vårt hus finns det en hel del stenar kvar. Istället för att ta stenblocken utanför fastigheten bestämde vi oss för att använda dem. Tanken var att använda dem för blomkanter. De utgrävda stenarna är porfyr - trasiga. De har olika former och tack vare denna naturliga heterogenitet har bakgårdsväggarna fått en unik karaktär. Min man valde alla stenar mycket noggrant. Vi använde de större för väggarna, och de mindre - för kanterna. I sin tur krossade vi de med ovanlig form eller för kantig.
Hur bygger man väggar?
På grund av jordens dåliga permeabilitet har området för väggen förberetts ordentligt. Vi grävde en dike ca 20-30 cm djup, där vi hällde en betongfundament 20 cm tjock. På ställen där terrängen var sluttande gjorde vi en dränering på ca 20 cm. Den begravdes med grovkornigt grus med ett rör inbäddat i den lägsta delen av väggen (foto 1).
Området mellan gruset och sluttningen täcktes dessutom med ett lager sand. Det ökade naturligtvis substratets permeabilitet och utjämnade lutningsvinkeln (foto 2, 3). Där planerade vi inte särskilt höga väggar (ca 10 cm, på den högsta punkten 20 cm). De utgör en naturlig ände av sluttningen
Min man använde ett cement-kalkbruk för att binda. Fogarna mellan stenarna fylldes också med det. Vi lämnade lite jord framför muren, och gatsten lades runt remsan. Det kommer att tillåta oss att klippa gräsmattan runt den steniga sluttningen.
Kantrabatt
Vi började arbetet med att gräva en dike på ca 20-30 cm djup. Det är i det som vi lägger stenarna på cementbruket. Vi valde exemplar med relativt enhetlig form. Vi kompletterade inte skarvarna med något material. På så sätt fick vi en mer naturlig effekt av våra stenrabatter. Precis som framför väggarna, även här lägger vi betongkuberna snyggt. Nu rör sig klipparens hjul fritt runt bädden. För att göra det enklare att klippa gräset har stenkantens kanter välvda ändar. Tack vare detta behöver vi inte använda trimmer eller sax på mindre tillgängliga platser.
Dorota Zawada-Mroczka
